Allmänt

Min mormor Ebba

2018-11-26 11:22 #0 av: Staffan

Jag vill berätta om min mormor, Ebba Larsson.

Vi var 6 miljoner människor i Sverige 1923. Det här var året då Edith Södergran, Stig Dagerman och Bo Setterlind föddes. I Stockholms invigdes det nya stadshuset och i Göteborg öppnade nöjesparken Liseberg.

Längre upp i landet, närmare bestämt på Boheden, nära Överkalix, inte många mil från polcirkeln, var livet annorlunda än i städerna. Här jagade man och fiskade och odlade potatis som skulle räcka hela den långa vintern. Man samlade ved, plockade bär och tog hand om hemmet. Lite som livet visas i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga.

Det var här Lasse och Emma Larsson det året födde en flicka. Flickan gavs namnet Ebba. Här i Överkalix växte Ebba upp, och här levde hon fram tills nu hela sitt fina 95-åriga liv. Här drog den lilla flickan sitt allra första andetag, och här drog hon nyss sitt sista. Med huvudet högt och glimten i ögat tog hon sig an livet på ett sätt som jag alltid kommer se upp till och beundra. 

I sin ungdom träffade Ebba Hilding. Dom gifte sig och tillsammans fick de fyra barn. Först föddes min mamma som sen fick tre bråkiga småbröder att ta hand om. När jag själv senare fick förmånen att öppna ögonen i den här världen var jag Ebbas första barnbarn.

Hon var stark min mormor. Som en norrländsk fura stod hon pall genom svåra vintrar och korta somrar, genom sommardagar då solen inte gick ner och genom vinternätter då solen inte gick upp. Hon var med när det blev krig och hon var med när det blev fred igen. Nu är hon inte med oss längre, på samma sätt, och det känns tungt att behöva ta in att en så fin och god person som min mormor också bara har en begränsad tid här på jorden. 

Mormor du var alltid så barnslig och busig, och minnena med dig är så många. 

Jag minns alla timmar vi löste korsord tillsammans. Trots det skilde 50 år mellan oss kändes det alltid som att vi var jämngamla. Vi jobbade så bra som ett lag, även om det roligaste alltid var att retas för ord den andra inte kunde eller hade gissat fel på. När ibland också mamma var med fanns det inget korsord som var för svårt för oss. 

Jag minns mjukkakorna du bakade som jag kunde äta hur många som helst av. Jag minns när det var Hockey VM och du blev tokig när Sverige spelade dåligt. När vi badade vid stranden. När vi var ute och plockade hjortron bland myggen. När vi fiskade. 

Alla dessa minnen är som pusselbitar. Vi som är kvar här lägger nu bitarna tillsammans och jag kan lova dig mormor att det är ett enastående fint pussel. Du är så levande i våra minnen att det nästan är som att du är med oss här och lägger det.

Dessutom var du världsmästare i att kramas. Du var så alltigenom god att det kändes som att man själv blev en lite bättre människa av de där härliga kramarna man fick av dig. Det är rent av så att hela mitt samlade minne av dig är som en enda stor varm kärleksfull kram.

Mormor, när du tittade ut över sjön djupträsk och de norrländska vidderna var det som att du såg bortom horisonten. Såg vad som väntade när det var dags att av nödvändighet resa vidare. Jag hoppas att det du såg var någonting fint, och jag hoppas att vi får ses och kramas och lösa korsord tillsammans igen, någon gång långt i framtiden.

Hejdå älskade mormor.

// Staffan

Anmäl
2018-11-26 12:31 #1 av: Carmarino

Så fint skrivet. Kramas

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2018-11-26 12:36 #2 av: Göstage

Finare minnesord får man leta efter!  Blomma

Stolt medis på Kust & hav iFokus och stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2018-11-26 14:01 #3 av: Maria

Åh så fint du har beskrivit din mormor.Hjärta Ta vara på alla goda minnen nu och gläds åt att få ha känt denna underbara människa.

/Maria

 

Anmäl
2018-11-26 17:49 #4 av: Aleya

Så underbart det du skriver.
Du fick din mormor levande för mig. Jag kunde se henne framför mig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2018-11-26 19:00 #5 av: Tjeja

Oj så fint och levande skrivet! känns som att läsa om livets godhet fångat i ett nötskal - din mormor. Man riktigt känner hennes livgivande kramar genom raderna. Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2018-11-26 21:27 #6 av: Tarotstollan

Så underbart vackert skrivit och vilka härliga minnen du har att bevara och dela med dig till de runt dig! Beklagar din förlust!Kramas

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2018-11-27 06:22 #7 av: DesK

Så fint skrivet om din fantastiska mormor Hjärta Nu är din sorg stor, men det kommer en dag när du minns din mormor med vemod och senare med glädje Kramas

Désirée

Anmäl
2018-11-27 20:47 #8 av: Siya

Vilka fina och härliga minnen, som betyder så otroligt mycket för det är dem som man tar med sig..

Anmäl
2018-11-28 07:55 #9 av: SussieCre8

Ja, jag blev rörd till tårar...  Så fint av dig att publicera det här och dela dina upplevelser och den vackra beskrivningen av din mormor och vän.Blomma

Anmäl
2018-11-28 15:51 #10 av: Soligajag1

Så fint skrivet om din mormor, , en tår trillade ner Gråter 

Hon lever kvar i ditt hjärta Hjärta

HH Glad 

Anmäl
2018-11-28 18:34 #11 av: MonicaLagerquist


S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2018-11-29 11:01 #12 av: wildfire

Så fint skrivet Blomma

Anmäl
2018-11-30 14:58 #13 av: Åsa

För oss som har haft glädjen att få träffa dig i verkliga livet märks det tydligt att du vuxit upp i sådana kramar för de finns kvar i dig och i den fina människa du är. Hurra för mormor!

Kram Åsa

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.