Dario
Bakom Darios silhuett döljer sig Niklas Holmström. En kattälskare som haft katt sedan barnsben. Det började med en creméfärgad perser när jag var 7 år. Hon lystrade till Jessi och gifte sig praktiskt taget med mig i familjen. Hon hängde med i 16 år och visst färgade hon min personligt och efter det har i stort sett alltid funnits katter vid min sida. Särskilt minns jag min livliga sköldpaddtecknade Manx, Tische, och framför allt min underbara Chartreux vid namn Ylle, som alltid sov raklång vid min sida under täcket. Jag tror nog att hon trodde sig vara människa, eller att jag var katt;) Flera goa huskatter har kommit och gått; Ziggy, Busan, Osprey för att nämna några. Ziggy minns jag så väl, för han är den enda katt jag haft som faktiskt älskat att bada!
Siameser har jag träffat till och från, men det var först i och med brunmaskade siamesdamen Dagmar, för 12 år sedan, som jag blev såld på siames. Tre år senare kom lille blåmaskade Dario till oss. Eftersom vi bodde på landet, så fick båda gå löst ute. Dagmar höll sig i hustets närhet, medan Dario tog långa dagliga promenader. Han blev en riktig jägare. När snön kom, ja, då förde de ett lugnt liv i husets varma inre. När Dagmar gick bort, 13 år gammal, och husse och matte separerade. Så blev det naturligt att söka efter en ny vän till Dario, som då fick flytta ifrån landet till en lägenhet. Turen var med oss och lilla Gloria, vars mormor var densamma som Darios mor, Blue Iam's Cassiel, flyttade in till oss. De fann varandra direkt!
Den 27/9 2011 fick min ögonsten Dario somna in efter en längre tids sjukdom. Av alla katter jag haft var han nog den som stått mig närmast, som ett oskiljaktigt par på något vis. Allt har sin, för glädje, för sorg, mest glädje. Nu har Gloria verkligen blomstrat, samtidigt som jag planerat för en ny siames till henne, och mig. Livet är märkligt ibland, liksom vägar som korsas. Den 5/12 var jag så och hämtade den fyraåriga siamestjejen Toschie (S*Edo Cinzano) hos Anna-Lena på S*Torparkattens. Gloria och Toschie fann varandra på mindre än en vecka. Toschie är den friska och vitala fläkt som Gloria behövde. Ja, nu är vi tre en lycklig familj, kort sagt!
För mig är det nog så att "En gång siames, alltid siames".
Foton på mina siameser hittar ni på: