Jag är en glad tjej som bor i Örebro, har i många år varit aktiv inom den ideella verksamheten Örebrokatthem (och är fortfarande) men när ja träffade en kille som var allergisk var katastrofen ett faktum. Ett liv utan katt? Nej hur ska det gå? Jag hade turen att jag känner en tjej som har några fina rexar och fick möjligheten att "låna" en katt av henne för att prova. Sagt och gjort och sedan var jag ju såld på denna underbara ras, en av hennes honor hade då ungar planerade och när dom föddes var de klart vi skulle ha en :) 

Så kom han då till mig min vita lilla prins vid namn Crusmyntas* Lille Fridolf. Han är idag inte så liten längre utan är en ståtlig kastrat hane på ca 5 kg som lätt äter lite för mycket om matte inte ransonerar maten. Han har tyvärr oxå fått diagnosen HCM vilket så klart slog matte ur skorna lite där ett tag. Men han får medicinering och mår idag prima :) och jag hoppas och tror att han finns med mig några år till framöver :)

Till historien ska vi tillägga att den där allergiska killen han blev inte långvarig  men en rex vill jag aldrig vara utan igen.