Hej, är en glad tjej på 45år :) Student o singel ;)) Har en brokig känslomässig bana till mat/godis sen jag var ung, 2005 vägde jag 130kg...började ätat enligt Lchf och gick ned till 104kg det tog tid och jag var tvungen att göra många små och svåra val, ett i taget.

Hade jag stått på vänte lista för en Gastricbypas och fick besked om att jag skulle opereras om jag ville....svårt...det gick jättebra med Lchf metod och samtidigt litade jag inte riktigt på mig själv eftersom jag var sååå såld på socker o stärkelserik mat. Så 2009 opererades jag.

Mitt fokus har alltid varit att må bättre, friskare, kunna motionera o göra allt det där som jag tycker är roligt och som jag under nästan hela mitt liv förvägrat mig själv. Det har aldrig varit att bli "snygg" som en med patient uttryckte sig vid frukostbordet 4 dagar efter operationen.

Det var svårt efter operationen, det var som att drabbas av en sjukdom, känslan i magen varje gång jag åt var som efter en väldigt svår maginfluens. Nu har det gått lite mer än 2 år, och den känslan är borta mer lr mindre....men då infinner sig det faktum att jag fortfarande tilltalas av kolhydrater, mesta av allt :(

Denna höst har det blivit mycket med den varan så nu ska jag återigen gör ett försök med Lchf, för trots operation, kan jag ju inte äta hur som helst o sedan 20/8 har jag gått upp 9kg och den vägen har jag vandrat förut o vill inte igen!!