Har lidit av social fobi i hela mitt liv. Det har begränsat mig något oerhört. Inte kunnat utbilda mig, inte arbetat på väldigt länge. familj, vänner allt som hör till ett normalt liv har denna sjukdom hindrat mig till. Nu när jag blivit lite äldre så har jag bildat familj. dvs har en sambo och en liten bebis som jag älskar över allt annat. trodde sociala fobin skulle förbättras av detta men det har snarare blivit svårare . Man blir mer uppmärksammad, tvingas göra saker med bebisen. jag gör det endast för hennes skull. Det är fruktansvärt jobbigt. jag går nu på kbt behandling och det är oerhört jobbigt, men jag har inget val. har också påbörjat medicinering, hoppas det hjälper. Det tog mig 35 år att inse att jag har social fobi. Innan trodde jag bara att jag var en mysko udda typ som var den enda som hade dessa problem. Nu är jag 37 och jag är trots allt hoppfull. jag måste ju för min familjs skull. Jag bor i Skara och känner ingen, har tidigare bott i Stockholm. Skulle vilja träffa andra med eller utan barn runt 25-45 år som liksom jag har detta handikapp. Jag uppfattas inte onormal när jag träffar folk, det är inuti mig som det pågår en ständig kamp. Mina intressen är  fika, ut och röra på mig, antikviteter, m.m. Jag anses vara en snäll och ödmjuk person av andra.