Hej! Är en drygt 50-årig mamma till en flicka som snart passerat tonåren. Sedan hennes 12-årsålder har vi haft en ändlös räcka konflikter där hon varit mycket aggressiv, utagerande och våldsam. Som jag ser har det varit en spegling av en förtvivlan över att inte hitta rätt i sitt sociala sammanhang med vänner  och skola samt en vrede över att vi föräldrar inte förmått hjälpa henne tillräckligt. Vi har tvingats söka hjälp och även att pröva en kortare familjehemsplacering. Under 6 års tid har vi mött oräkneliga hjälpare inom olika system - fått mycken hjälp men alltför ofta erfarit en misstanke/attityd om att allt måste bero på att vi skulle vara undermåliga (separerade) föräldrar. 

Aldrig har aspekten omvärldens betydelse tagits upp av någon annan än oss. Detta får mig att vilja veta mycket mer om hur "systemet" egentligen fungerar och tänker. Vilka referensramar det och dess medarbetare har. Och det får mig att rysa inför tanken på vilken makt de kan ha över människor som inte kan tala för sig tillräckligt starkt. Jag ser stora risker för ett "välvilligt" maktmissbruk. Detta vill jag tala om och undersöka.