Emil Österholm beskriver själv sitt skapande som ett sätt att hitta tillbaka till barnets bekymmerslösa skapande; att ägna all sin uppmärksamhet åt något för som för någon annan känns obegripligt - och sedan gå vidare till något annat.

Begrepp som "mening" och "nytta" tillhör vuxenvärlden; finns det någon i dessa skulpturer så är det upp till betraktaren att lägga dit den.

http://emilosterholm.wordpress.com/about/