Hej på er alla!

WinZent heter jag, då Vincent var upptaget, så jag lekte lite med ordet (inte så ovanligt mig) och låt säga att jag känner en viss dragning till Zen/Ch’an och sitter på en Windows-burk. Jag är en man på 38 år från Västerbottens kustland. Andligheten har väl funnits med som ett litet intresse sedan slutet av tonåren iaf men sedan en livskris 2005 har det nog suttit i främsta sätet i mitt liv, och också gett mig ett mycket mer rikt och magiskt liv.

Det har väl varit en till största del ensam vandring men det har även funnits vänner och bekanta som jag kunnat bolla med och tagit lärdom av längs vägen.

Den största anledningen till att jag nu registrerar mig på detta forum är för att komma i kontakt med ”likasinnade”, då jag funnit att det inte är alldeles lätt att hitta andligt intresserade i ens vardag. Jag kommer nog att ta del i en del diskussioner och komma med råd också, men mitt främsta mål är att lära känna andra och helst lära känna dem så småningom IRL.

Jag ska inte sticka under stol med att jag också lever singel just nu och det blir alltmer tydligt för mig att det känns som att nästa stora steg i ”evolutionen” som människa och själslig varelse är att hitta kvinnan med stort K. Det blir alltmer tydligt att jag får betala ett allt högre pris för allt mindre landvinning i min egen utveckling så jag tror att det här med att leva i en Kärleksrelation med en annan människa där man möts och utvecklas tillsammans på alla plan vore… Ja, en nåd att stilla bedja om. Samtidigt har jag ju ”allt inom mig” men det verkar vara likt det klassiska uttrycket ”emptiness is form” vara så att man vill kanalisera och uttrycka sig i den manifesta världen också. Det är… liksom så mycket Kärlek som vill ut! As within, so without. Det blir liksom allt svårare att dra några gränser mellan ”andligt” och… Ja, det blir liksom så ”vanligt” alltihop till slut. Andlighet, psykologi, hälsa, samhället och maktpyramiden och programmeringen vi växer upp i och med till någon grad… Allt smälter samman alltmer.

Sedan vore det nog inte dumt att komma i kontakt med någon form av lärare/guru också känner jag alltmer. Men det känns ju som att de inte växer på träd direkt i ens omedelbara närvaro iaf. Visst kunde man åka iväg på nåt retreat men jag skulle vilja ha en mer kontinuerlig och djupgående relation där också. Vi får se…

Jag tackar för mig och ser fram emot att ta del av detta forum och er alla! :-)
Med kärlek och värme,
Winnie the Zent