Nu var det ganska längesedan jag uppdaterade min profil här på iFokus och tänkte att det är dags då mycket har hänt sedan sist.

Finns inte så mycket att berätta om mig själv. Är en tjej på 24 som bor med min Sambo i Karlskoga. Jag har ett brinnande intresse för djur och har alltid haft det sedan jag var liten då jag är uppväxt med dom. Jag har varit engagerad med alla möjliga sorters djur så som Hundar, Katter, Hästar, Akvarium och nu Gnagare. 
Man kan säga lite att från 0-6 var det Hund och katt som familjens husdjur därefter fick jag mina egna katter vid 7 års ålder och sedan även en egen kanin runt samma ålder. Vid 9 års åldern började mitt starka intresse för hundar trots min tidigare rädsla för hundar p.g.a hundbett. Men inte förrän vid 11 års åldern fick jag min egen hund Vilma. Därefter likt många andra tjejer i den åldern hade man en period då det bara var hästar, hästar, hästar i huvudet. Det stoppade mig såklart inte från att delta i diverse aktiviteter via brukshundsklubben med Vilma så som Lydnad och Agility. Men hästintresset blev tyvärr väldigt dyrt (Ridskola och allt) så det sinade med tiden. I högstadiet hade jag en period där jag tyckte akvarium och terrarium var väldigt intressant och hade ett gäng fiskar på rummet. (Som tyvärr blev brutalt mördade av min brors klantiga idé om att hälla ner ett rör Treo i akvariumet... )
Konstigt nog så var jag husdjurslös under den perioden jag studerade Djurvård, jag kände att tiden inte riktigt fanns då studie dagarna var långa. Efter det flyttade jag till Karlskoga och träffade min Sambo och det var väl lite där "Gnagar perioden" började. Till att börja med skaffade vi Rysk Vintervit Hamster (Chibi och Cocos) och sedan en Lejonhuvad Dvärgkanin. (Snuttefan)
Här måste jag ju erkänna att jag mestadels gick med på Sambons tjatande om att vi skulle skaffa dessa djur och jag var inte direkt någon Gnagare tjej utan mer en hund tjej innan, även om jag självklart engagerade mig i dom.

SÅ.. kom den dagen som förändrade allt kan man säga..  Efter många månaders tjatande på att vi skulle skaffa Marsvin gick jag äntligen med på det. När vi skaffade Ellie och Elsa (Ellie som han hette då ) smälte mitt hjärta på en gång.. Att dessa djur kunde ha sådana extrema personligheter var helt ofattbart och ju längre tiden gick desto mer fick jag lära känna dessa underbara själar och är i dagsläget helt såld på Marsvin. 
Det var strax efter vi hade flyttat till en bostadsrätt som vi upptäckte att Elsa började bli lite rund och fick då veta att "Ellie" är en Elliot. När jag läste på om komplikationerna kring marsvins dräktighet blev jag extremt orolig och rädd för hur det skulle gå med våran älskade Elsa men i slutändan så gick allting bra. Hon fick 2 underbara ungar. "Dessvärre" var det 2 honor och så fick Atlas, en liten hane på 6 veckor flytta hem till oss som Elliots nya kompis. Så man gick från 2 till 5 Marsvin och nu har ett nytt äventyr börjat.