Jag lider av svår social fobi, tvångstankar, extrem paranoia och kronisk depressesion sen tonåren. är 40+ men har av nån anledning aldrig tagit steget och sökt hjälp utan har svalt allting med hull och hår.

Har inga vänner, har ett jobb som jag hatar, lever som en eremit bokstavligen. Varit ensamstående i 15 års tid och har nog aldrig varit i större behov av hjälp än nu.

Har tröstätit mig igenom livet, vänner har kommit och gått för att till slut bli ett slitet minne, vacklande hälsa, etc etc...

Är en stor filmentusiast, samlar på film.