Jag har många funderingar som jag hoppas finna svar på en dag. Att man är mörkrädd, beror det på fantasi eller att man känner av något? Jag har alltid varit väldigt mörkrädd, ser ansikten i fönster, tycker att det står någon och tittar fast jag är ensam, hör saker. Livlig fantasi har jag alltid fått höra. Hoppas att jag en dag kan finna svaret på detta. Detta stämmer inte med mig som person. Jag är mycket glad, positiv, full av energi så länge det är ljust ute eller mörkt och då i sällskap med vänner. Jag ser ljust på livet, älskar livet! Men allt kan man inte förstå och det är en del av tjusningen..... Om någon har någon åsikt om detta mottages det tacksamt =)