Pyrola är namnet på en grupp av växter, men även namnet på en planta som blommar med små, vita blommor. Namnet såg jag första gången i Elsa Beskows bok "Blomsterfesten i täppan". Skogsblommorna var också bjudna, men Pyrola (som var den vackraste av dem) var för blyg för att komma, trots att de andra växterna så gärna ville att hon skulle följa med. Sedan dess har namnet haft en speciell plats i mitt hjärta.

Jag lider av en omättlig läshunger, en osläcklig kunskapstörst och ett stort bildningskomplex.

Jag är ett mycket svårartat fall av "kan själv" (men det har gett mig ett ommålat vardagsrum!).

Jag syr. Hellre än bra skulle jag vilja säga, men det kanske vore falsk blygsamhet. Men som gammal lajvare och Tolkienfantast har jag fått många möjligheter att visa prov på min förmåga.

Jag är en inbiten naturvetare som flirtar med de humanistiska vetenskaperna. Jag vill ha bevis för allting, men försöker träna bort det.

Jag älskar blommor och växter. Ända sedan jag var liten har jag kunnat namnge en massa olika arter och ingen (minst av allt jag själv!) vet var den kunskapen kommer från. En av mina drömmar är att få lära mig mer om örtmedicin.

Jag är ett "långhår". Det kan tyckas vara onödig information, men mitt hår betyder mycket för mig, och nu när jag tar hand om det bättre belönar det mig genom att bli längre och längre.

Jag har haft mina mest andliga och religiösa upplevelser i naturen - och på föreläsningar i elementarpartikelfysik.

Jag har ett rätt ovanligt problem. Jag sover för mycket. För att råda bot på det tänkte jag försöka mig på en kostomläggning, så snart jag har genomgått en mer djupgående sömnundersökning.