Jag är en kvinna på snart 65 år och i pension sedan ett år. Gift med fyra barn i två kullar (med samme man) och den yngste på 21 år bor fortfarande hemma till och från. Jag bor på landet i närheten av en sjö i Västergötland.

Under hela mitt vuxna liv, dvs. sedan äldsta barnets födelse för snart 43 år sedan, har jag bantat till och från. Inga stora viktökningar (eller -minskningar) varje gång men 3-4 kilo ner och 4-5 kilo upp har under årens lopp blivit ca 25 kilo mer och är definitivt 20 kilo för mycket.

För ungefär 25 år sedan började jag i viktväktarna och har hållit på sedan dess. Sista gången nu i januari då jag anmälde mig som årsmedlem, för nu skulle de f-n i mig bli ordning på vikten och få ta den tid det behövdes. Efter ett antal invägningar hade jag gått upp ytterligare i vikt och jag började reta mig på allt detta godis som säljs i samband med invägning. Först pratar man om att minska medlemmars sötsug och sedan säljs man både det ena och det andra i godisväg vid kassan. Man vill ju helst inte veta vad som finns i det, men slinker ner gör det (hur lätt och hur mycket som helst) men "man vaknar ju alltid som en viktväktare".

I påskas fick jag dr Annika Dahlqvists bok av min äldsta (som själv är viktväktare med mycket lyckat resultat men som motionerar som en galning för att hålla vikten). Jag läste boken med stor häpnad (måste tyvärr erkänna att jag ALDRIG hört talas om dr A eller LCHF) och sedan har jag lästa allt som finns utgivet.

Nu har jag inte ätit bröd, potatis, rotfrukter, pasta eller ris och liknande på över sex veckor och bara två apelsiner, tre tomater, 20 oliver och 6 avokado och lite lök och spenat. Jag äter ägg, massor med ägg och smör, vispgrädde, bacon, fläskkarré och lax men det händer tyvärr inte någonting med vikten. Det som gör att jag fortsätter är att jag inte alls är sugen på något sött.