Jag är en kvinna med Npf diagnos som dessutom har en relation med en Npf man.
Naturligtvis har jag en vuxen son som också tillhör Npf spektrumet.

Är det någonting jag lärt mig är det att vi är alla olika i spektrumet. Samt att de som blivit med diagnos i vuxen ålder har betydligt svårare att få hjälp men kanske allra svårast för vuxna är det att överge sina hemma snickrade lösningar till förmån att leva gemensamt och fungerande med sina nära omkring sig.

Jag hoppas här kunna bidra med nån erfarenhet och bli berikad av någon annans.

Vid tangenterna
/V