Tjänare!

22-åring av hon-art, ursprungligen från Sthlm men nu studerandes i Linköping och tros väl fortsätta med det ett tag framöver. Sen ska hon ta över världen. Eller nåt.

Började med LCHF sommaren 2008 efter att ha varit myyycket skeptisk till att utesluta kolisarna helt, även om jag redan hade fattat grejen med att snabba kolhydrater och socker suger (förutom att jag åt kopiösa mängder frukt varje dag), men jag var löjligt fettskrämd (särskilt för det o-så-farliga mättade fettet) och åt mycket sällan rött kött, utan istället många konstiga vegetariska alternativ (soja och quorn, yuck!) när jag inte åt fisk eller kyckling. Jag trodde jag var nyttigast i världen och skulle leva för evigt. Jag mådde trots allt väldigt bra, tränade duktigt, åt på pricken var 3:e timme, men kunde ändå inte få bukt på min mycket oroliga mage (varav jag försökte öka på de redan skyhöga mängderna med fibrer i min kost, huvva!) och dessutom var jag alldeles för mager.

När jag läste om naturlig föda och LCHF så slog det mig: det är ju så LOGISKT! HUR kunde jag trott att all skiten (ursäkta språket) jag stoppade i mig skulle vara det bästa för min kropp... rött kött och mättat fett är ju det vi är GJORDA av! VI HAR BLIVIT LURADE! Jag läste mycket och länge från många källor innan jag kastade ut allt spannmål, fullkornspasta, råris etc etc, gick till affärn och inhandlade mitt "nya liv".

Inte en sekund har jag ångrat mig.

Från första dagen med LCHF (som var läskig med allt ovant fett, men mycket smarrig) har min mage varit from som ett lamm = bästa hälsovinsten (på kort sikt antar jag). I övrigt har jag gått upp några bälbehövda kilon, fått mer muskler, slutat upp med löjligheten att jag MÅSTE äta var tredje timme (seriöst, vilken grottmänniska hade tid med det?) utan maten styr inte längre min vardag, jag har fått superfin hy, mindre överfullt kyl/skafferi, mindre matkassa (trots bättre kvalitét på maten), bättre sömn etc., men mest av allt är jag så nöjd över att jag "upptäckte" detta innan det skulle blivit försent...

Gillar träning och gillar resultaten jag ser.... (första gången jag joggade 1 timma helt utan kolhydrater var jag helt förundrad, "detta GÅR ju faktiskt!".) Det var mycket på grund av träningen som jag var skeptisk, eftersom jag inte kunde se mig själv ge upp den. Jag har bra uthållighet, och inte ett spår av "dipp" efteråt, utan jag tränar hur och när jag vill, oavsett matintag. SÅ skönt att inte behöva planera efter måltider.

Jag tror på att äta så som våra kroppar är gjorda för. Jag tror alltså att alla skulle må bättre av att äta (mer eller mindre) LCHF, men jag har ändå bestämt mig för att inte "predika" eller kritisera någon som förespråkar något annat (men det händer att jag får utbrott och slänger mina fläsksvålar på TV-n när dom sänder korkade margarin-reklamer, till mina margarin-ätande rumskamraters stora förvåning). Det lämnar jag åt mer kompetenta individer som Dr. Dahlqvist m.fl. Fast en och annan i min närhet har jag lyckats övertyga med goda resultat ;)