Så var det då dax för en liten presentation:

Jag,Heléne av årgång 66, bor tillsammans med mina barn William(18) & Melina(12) i ett hus i Trollhättan tillsammans med våra 4 katter. Tills i mars i år bodde även min andra son Sebastian(20) här hemma men han är nu utflugen.Kommer försöka hålla hårt i de 2 kvarvarande kan tilläggas :)

Hur hamnade jag "här"?! Jo,man går runt halva sitt liv och tror att man är "hundmänniska",får en dotter som är tokig i allt som har med katt att göra redan som liten och sedan faller man handlöst själv.

Det började med ett inköp av en "blandis",(ragdoll,perser,bondkatt),som heter Gizmo. Efter ett tag föddes tanken och drömmen om en renrasig Ragdoll och jag började surfa runt och syna uppfödare. Jag märkte hur jag allt oftare hamnade hos en och samma uppfödare igen - Christine Landin/Krickelins. Det var givetvis ett plus att hon bodde i närheten men framför allt gillade jag "typen". Det jag såg tilltalade mig. Jag kontaktade samt besökte henne och fick ett förtroende för henne. Allt kändes så rätt vilket det sedan skulle visa sig vara. Hon har varit/är en supermentor på alla sätt men framför allt har hon även blivit en vän.Tack Christine för ALLT !!!

I skrivande stund ligger 3 Krickelinare vid min sida och jag kan inte nog säga hur glad jag är att ha dem här. De är idag en del av mitt och mina barns liv och jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan katter igen. Först ut var Krickelins Porthos som här hemma går under namnet Luzifer. Som nr 2 anlände Krickelins Zophie och sist men inte minst (vilket hon iofs är) Krickelins Zoleya som jag har på foder. 3 underbara katter!! Alla har de sina knasiga,mysiga,roliga små egenheter som berikar våra liv.De ger oss många skratt,mysiga stunder och sällskap. Idag förstår jag inte varför det dröjde så länge innan jag begrep att jag ÄR en kattmänniska :)  Ett liv utan katter...visst skulle det gå men vad tomt det skulle vara.

Sedan har man då blivit en av alla dess "tokiga" människor som far på utställningar. Man preparerar,förbereder,ser till att allt ska fungera här hemma då man är borta,går upp i ottan, långa restider osv. Det är värt allt! Målet,spänningen och framför allt de fantastiska människor man möter uppväger allt. Dagen efter det att man kommit hem från en utställning ser man redan fram emot nästa och börjar planera :) Passar på att tacka alla härliga människor som välkomnat,hjälpt och ledsagat mig in i denna "värld". Ingen nämnd ingen glömd,ni vet vilka ni är.

Vi kanske syns på nästa utställning

/ Heléne