Bara den som vandrar kan nå fram.

Och jag känner att det är viktigt att gå min egen väg. Jag behöver få treva och känna efter. Vad som är rätt för andra är inte nödvändigtvis rätt för mig. Vad som är rätt för mig är inte nödvändigtvis rätt för andra. Vi befinner oss på olika ställen i livet, och vi må kanske ha samma mål, men måste ta olika vägar dit.

Jag pratar och diskuterar gärna med mina medmänniskor som är öppna och vidsynta, men människor som sitter med färdiga lösningar skrämmer mig. Tänk om de influerar mig? Tänk om de påverkar mig så att jag sluta söka min egen väg?

Jag känner mig inte tillräckligt stark i min egen strävan än att jag vågar riskera fastna i någon annans tankegods.

Drömmer ofta och skriver här min drömblogg.