Hejsan,

Jag är en 25:årig tjej som börjat min väg hem. Jag går igenom en process till uppvaknande. Mitt liv förändrades totalt när min pappa fick en stroke och dog ett och ett halvt år senare. Där kom min vändpunkt och där började också ingenting att längre vara sig likt. Jag var 20 år och sedan dess famlar jag fram för att hitta det jag söker..enheten..att vara ett med det obeskrivliga här och nu.. : )

En dikt;

LIVET ÄR

"Livet är en enda stor dröm som aldrig slutar att leva, det är det som är så fantastiskt med livet, det stannar aldrig. Allt som man trodde man visste..visste man aldrig och så fortsätter livet röra sig och nya visioner..nya aha-upplevelser leker med ens allra innersta.

Livet är en enda stor lek...en lek med sig själv...ensamma..tillsammans i enhet.

Livet är som en vacker ros..den föds från ett frö som blir till en växt..som sakta skapar något..som blir till en knopp. Plötsligt har växten blivit en blomma som står full med knoppar...ingen vet hur knopparna kommer se ut när dem brister. Sedan börjar själva livet att blad för blad sakta låta rosenknopparna att få öppna sig i soljens ljus. Plötsligt har växten blivit till en vacker ros som bara står där...som bara är...i ljuset.

Livet är omöjligt att förstå..det bara är. Det är det som håller oss samman och håller oss isär..ensamma, tillsammans i enhet.

Livet är perfekt i all sin operfekt.."

Tack för att du tog dig tid att läsa.

Varma hälsningar, Jenny