Är 44 årig kvinna som alltid har sökt svar på det andliga sedan jag var barn.

Har så länge jag kan minnas  alltid arbetat andligen med mig själv och utforskat det andliga. Till min proffession arbetar jag som sjuksköterska..

Har även utbildat mig till regressionsterapeut och chakraflödesmassör, sedan antal år tillbaka.

Inget jag arbetar proffessionellt med just nu då jag arbetar heltid som sjuksköterska,utan alltid funnits med mig sedan 20 år tillbaka...

Men jag coachar och hjälper mina medmänniskor så mkt jag kan genom samtal och tarotrådgivning...

Har alltid haft en energi i mig där jag kännt mig stark och oåtkomlig, men vilket även gjort att jag kännt mig ensam och inte alltid fattat vad jag gjort här.

I livets med och motgångar så har jag formats till den jag är och fått mkt upplevesler som jag kan använda för  att hjälpa andra i att förstå att de ej är ensamma. I det jag lärt mig i mitt liv, så är SANNINGEN det viktigaste för mig, att få vara sann sig själv, våga vara sig själv utan massa falska masker och spel.

Ju mer sann man är sig själv ju mindre rädd är man för att bli sårad...

Allt jag varit med om har format mig till den jag är idag och fått mig till att förhoppningsvis bli en än mer ödmjuk och varm person och som framförallt ej dömmer andra....och som kan hjälpa andra en bit på vägen när det känna tungt...

Det jag har svårt för här i livet är när människor dömer sina medmänniskor, blir offer eller martyrer, för att manipulera  andra...

Vill värna om att få förståelsen av att man väljer sin väg oavsett vad man är med om och att man även väljer sin väg fram att vara medveten eller omedveten...

Man finns sådan kort tid på denna jord, så att försöka se miraklen i allting är en gudagåva och ett underbart sätt att se på livet, likväl att man som "människa" ibland faller ner och känner sig ledsen, trött och liten..är ett måste ibland för att reflektera, kontemplera och orka ta tag i allt igen och bara fortsätta leva och se till att livet fylls med vardagens mirakel igen..  :-)

Det underbaraste i livet är när man har sina käraste vänner omkring sig och bara känner samhörigheten  av att vara tillsammans på denna jorden .Då existerar inte tid eller rum, bara vetskapen om lyckan att ha varandra och känna sig rik i livet...

Kunde jag så skulle jag ta ner månen till min allra käraste själssyster Ylva....

Hon är den finaste gåva man kan ha livet att känna sig rik och oerhört unik....

Jag har mina underbara barn som gör att jag känner mig så tacksam över att jag får finnas till att få vara mamma och uppleva allt i att vara förälder..att jag aldrig är ensam här ivardagen utan alltid har dem..

Jag har även min kära Robby som jag funnit och är tacksam över, men som alltid så är det inte alltid lätt integrera förhållanden i våran ålder med barn, hem, jobb och olika städer man bor i.

Men än tänker jag ej släppa taget och låta det vara, då min själ sjunger efter honom och han gör mig lycklig när vi är nära..

Men även distansen gör att man ramlar dit som människa i denna världen och mkt gör att man lätt missförstår och ibland tappar tron på att det ska funka.Just för att längtan och sorgen över att ej kunna vara nära tar överhand ibland...

Men jag har tillit till att det bästa för mig sker och att jag i ärlighetens namn utan masker och spel följer mitt inre, mitt hjärta och min intuition..

Tankens kraft är så oerhört skapande, men inte alltid lätt när den skall integreras med andra medmänniksor så det går vägen *L*

Men jag vet att det funkar och jag är påväg mot mina drömmars mål och det börjar ta fart nu och jag känner mig bara så oerhört lycklig och förväntansfull över det liv som kommer efter denna transformation..*L*

Tack Universum för jag får vara med på denna resa som kallas livet här och att jag har min familj, mina vänner och en man som älskar mig och som jag får älska tillbaka..