Jag är i sjuttioårsåldern och tycker själv att jag lever ett gott liv. Jag är ogift, har aldrig varit gift och har heller inga barn men tycker numera att jag sluppit mer än jag gått miste om. Lite av en gammal enstöring som tycker om att gå och rota för mig själv. Jag tycker om att vara aktiv, skriver på en självbiografi som förmodligen aldrig någon kommer att läsa, målar, har kolonilott, fiskar, läser... Har alltid haft en god fysik men har på sista tiden drabbats av hjärtflimmer som jag oroar mig för. Jag älskar att leva.