Jag heter Carin och bor i Bandhagen, Stockholm med mina katter Sotis och Matilda.

Sotis är 11 år, kastrerad hankatt, innekatt, gosekatt och pratkatt. Han lär Matilda allt han kan och är nog lite mallig för det. Sotis kom till mig för ett par år sen och skulle vara bara här i nån månad över sommaren då hans matte var på sjukhus. Eftersom hon inte blev helt frisk bestämde hon sig för att Sotis skulle kunna få det bättre hos någon annan och jag åtog mig att hitta ett hem åt honom. Det kom att dröja till framåt jultid innan jag hittat en lämplig familj men när det väl kom till kritan kunde jag inte släppa honom. Hur skulle livet se ut utan Sotis? Nä det gick bara inte så jag tog över honom själv. Matilda kom till oss för att jag trodde att Sotis behövde en kompis han såg så ensam ut i bland men ibland är det nog så att vi hittar på och tror på saker för att vi vill ha det på ett visst sätt. Sotis hade väldigt svårt att riktigt acceptera Matilda och är fortfarande idag efter att hon snart varit här ett år lite avig emellanåt. Fast ibland leker dom och busar och Matilda äter bara mat om Sotis också äter. Hon går bredvid honom som en liten skugga och tycker att han är världens häftigaste storebror.

Matilda är 1 år, kastrerad honkatt, innekatt, fräsmaskin, skyggis, och mycket läraktig. Men det är väl så om man är väldigt förtjust i sin lärare, man vill göra sitt bästa. Hon kommer från Stockholms Katthem där hon hette Ping. Hon är född utomhus och lyckades fångas tillsammans med sin mor när hon var runt 4 månader tror jag. Hon är fortfarande lite skygg och gömmer sig så gott hon kan om det kommer främande. Men när vi är ensamma kan hon klättra på mig och spinner som en lycklig motor när man kliar henne under hakan. Sotis kallar henne för "den där lilla plågan" men när han är gosesjuk så kan han kura ihop sig med henne minsan.

Just nu håller jag på med en liten räddningsauktion då det har dykt upp en liten kattunge utanför. Hon (eller han) bor på nätterna i en isolerad låda under en grannes balkong. Eftersom det inte är någon lämplig plats för en liten kattunge har jag nu förberett för en räddning. Maskmedel, ohyremedel, sovplats, kattlåda och matskålar står klara för henne i badrummet där hon om jag lyckas få tag i henne kommer att få bo ett tag framöver. Mina sötnosar som inte har en aning om mina planer tycker att jag är galen som har ställt deras kattlåda i sovrummet. Hur kan man vara så knäpp undrar dom. Både jag och dom får stå ut med det ett tag tills jag vet att den lille är frisk och tills hon klarar av att möta dom.

Tja det var väl lite om mig eller snarare om mina katter men det är ju dom som är den största delen  av mig så det är väl så det blir. För att känna mig måste man  känna mina katter.

Kan väl tillägga att min dotters voffis Yoshi, 2 år gammal eurasier också bor här för det mesta då hon just nu inte har någon fast bostad. Det har varit intressant att se relationerna mellan katterna och hunden förändras under tidens gång. Sotis och han kan nästan leka lite ibland även om båda ser helt förvirrade ut för att dom inte fattar vad den andra vill. Matilda tar fram sina gamla fräsmaskinkunskaper igen och talar om för honom vem som bestämmer men hon kan nu mera gå tvärs över golvet och till och med bara någon centimeter ifrån honom om hon känner för att förflytta sig så det kommer nog att ordna sig. Även om min lilla godisgris (hunden alltså) inte ska bo kvar här för alltid så ser jag det som en bra möjlighet för katterna och hunden att få lite erfarenhet från andra djur.