Hej!

Jag är en tjej på nu 27 år som -genom en god vän tippsades till att byta fokus i mitt förhållande till mig själv -i vad gäller kost och träning.

Jag har genom hela min uppväxt varit aktiv -jag älskar att vara aktiv, få jobba med min kropp och få röra på mig; träna såväl löpning, aerobic, styrketräning, step up, yoga -och har även arbetat som assistent i en gymnastikförening för att tända barns gnista till längtan av rörelse..

Jag tror att jag varit både aktiv och ganska strikt jämtemot mig själv vad gäller kost och träning i perioder

-och då jag efter gymnasiet åkte som volontär till malysia i 10 månader (för att jobba på en skola för handikappade) ställdes jag inför en enorm förändring som jag fortfarande lever i konsekvensen av.

Min tid i malysia är en av mina bästa och jag är evigt tacksam att jag fick möjligheten att uppleva ngt så stort som detta. MEN -träning var det inte att tala om (eftersom vi bodde i en liten by ute på landsbygden) och kosten -var allt annat än jag tidigare ätit. Det mesta var fritterat och kosten bestod i bas oftast av ris, nudlar -fritterat- och en gryta därtill..

Månaderna gick och min kropp förändrades stegvis. Den mådde inte bra -men jag hade vid tillfället varken kunskap eller vetskap om hur jag skulle gå tillväga för att få stopp på denna kroppsliga förändringsprocess.

Jag är 1.68cm lång och vägde då jag åkte 54 kg -och vid hemkomst låg jag på de förfärliga 110 kg.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt -och har så genom åren verkligen kämpat och kämpat för att nå tillbaka till min målvikt som är runt 60 kg.

Jag har provat viktväktarna, pulver dieter, att svälta mig -och det är verkligen inget jag är stolt över.

-Men jag har så ock sen jag flyttade ner till Malmö för att plugga på Malmö högskola (Det flervetenskapliga programmet i mänskliga rättigheter -med mål att arbeta med och för barns rättigheter i framtiden:) ) -tagit hjälp av en personlig tränare på mitt träningscentra. Och härigenom fått hjälp med mer eller mindre strikta kost och träningsprogram.

Och visst har det hänt saker. Vikten har sakta sakta gått neråt (Jag ligger idag på runt 80 kg + -) -men nu är det total stopp -och striktheten till trots och trots all fortsatta kamp mot kilona -så är det bara stopp. -och detta föder en obekväm ledsenhet. 

Min situation förändrades i slutet av sommaren -då jag gick från "student situationen" till ett mamma vic på 100%. Min tid är inte längre min att disponera -och jag får helt enkelt inte ihop det med min egentid och träning i samma utsträckning som tidigare- längre.

Jag tipsades så genom en vän om den här kosten och jag har läst "ät dig ner i vikt" och min första tanke var -kan detta verkligen vara sant?

Men jag tror på det! Budskapet känns enkelt och sant och jag köper det helt och fullt och hoppas av allt mitt hjärta att detta ska få vara vägen för mig:) att hitta tillbaka till mig själv och den kropp som jag vill leva i!

 Jag läste boken i slutet av november och satte så igång att försöka äta enligt Sten Stures råd -från december och... den 17 december -fick jag min mens- vilken varit försvunnen i stort sett helt -de senaste 5 åren. Jag får äta fett -vilket varit i stort sett uteslutet eller väldigt strikt begränsat i kosten enligt min tränares upplägg -och detta innebär att jag nu inte fryser, jag kan äta mig mätt -och kroppen verkar vara mer tillfreds jämtemot detta. (Jag fick min mens denna månaden oxå -och jag är helt fasinerad:) och tacksam så därtill!)

 Men

jag känner mig som en enorm nybörjare och tar därför gärna varmt emot alla tips och stöd -från er som vet- -inte mist eftersom jag varje dag ställs inför en enorm kriticism från människor, kolleger, familj, vänner -som finns i min omgivning.

 -Jag läser och läser och hoppas att detta ska få vara vägen tillbaka till kroppslig "balans" för mig.

 

Och jag vill så till sist även framföra mitt varmaste tack för en helt fantastiskt inspirerande sajt:)