Jag är biomamma till en 20-årig son. Hans pappa och jag har varit skilda sen -91, och förra sommaren gick pappan bort.

Jag är dessutom bonusmamma åt min "nya" (sedan 13 år...) mans barn varav två är vuxna och en är tonåring.

Tonåringen har en annan mamma än de två vuxna bonusbarnen, och hon har bara bott hos oss vissa helger eftersom hon och hennes mamma bodde i en annan stad ganska långt bort.

Trots att den yngsta är den jag egentligen tillbringat minst tid med, så är ändå henne jag har bäst relation med. Kanske för att jag känt henne sen hon bara var tre år och därmed följt hela hennes uppväxt. Kanske för att hennes situation på en del sätt liknar min egen uppväxt. Hur som helst så har hon en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag älskar henne verkligen som min egen.

Tyvärr gick hennes mamma bort för några år sedan, och hon blev mer eller mindre tvungen att från ena dagen till den andra lämna allt bakom sig för att flytta till sin pappa på heltid. Hon var då 13 år.

Min blogg handlar om hur livet varit sedan dess...