Man född 1967. Jag bor på Sveriges framsida ( Västkusten ) och tycker att livet i stort är fantastiskt. Underbar kvinna och ett underbart hem, så det är inte mycket att gnälla över faktiskt. Jag skulle beskriva mig själv som väldigt positiv, på gränsen till överoptimistisk.. Jag älskar att träna, och har gjort det i någon form sedan barnsben. Det ger livet en guldkant att ta ut sig emellanåt och det känns mycket bra när inte orken tryter vid ansträngning som den ofta gör hos flera av mina jämnåriga kamrater. Under senare år har kampen mot vågen kommit in i mitt liv. Tidigare har jag inte behövt fundera mycket på det utan det har skött sig själv, men det är tyngre nu!! På den kost jag levt på så gick det helt enkelt inte längre att kontrollera vikten oavsett träningsdos. Det var en mycket frustrerande tid då jag förstod detta. Allt jag läst och lärt mig om kost o hälsa fungerade inte längre, utan gjorde situationen bara värre. Räckvidden mellan måltiderna minskade undan för undan, och mellanmålen blev fler och behövdes tätare. Detta blev en ond spiral som accelererade fort och för ett halvår sedan kunde jag inte åka hemifrån utan något att äta med mig. Jag hade blivit en blodsockerfånge med fruktpåse helt enkelt. Tappat kontrollen över min egen kropp!!! Jag har dessutom gått omkring med muskelvärk i axlar och nacke som i sin tur leder till yrsel i över ett år. Sovit sämre och sämre, och vissa veckor har sömnen varit katastrofalt dålig. Tröttheten var något jag hade med mig all vaken tid. Träffade då en erfaren distriktsläkare som undersökte mig. Lite förhöjt totalkolesterol (utan att precisera), och en måttlig förhöjning av blodtrycket ( 140/80 ). För ovanlighetens skull ville han inte pracka på mig mediciner utan rekommenderade med konditionsträning och att äta mindre och rätt fett. Jag har inte varit hoshonomsedan dess, men under det år som snart gått har inte hälsan förbättras. En vecka före jul 2008 så kom jag av en tillfällighet över Sten-Sture Skaldemans bok "ät dig ner i vikt" och allt verkade så logiskt. Jag fick veta varför jag hade fått så lätt att lägga på mig och varför mitt blodsocker åkte karusell. Jag var kolhydratkänslig helt enkelt!! Jag bestämde mig för att ge detta en rejäl chans, och började då jag gick på julledighet den 23 December. Nio fulla veckor nu den 21 februari då jag skriver detta, och livet ser redan annorlunda ut. Jag har redan nu sluppit mina magbekymmer med gas och svullenhet. Jag sover som en brunbjörn sedan några veckor tillbaks. Pigg som en mört är jag också för det mesta, och lusten och orken till allt underbart jag vill göra har börjat komma tillbaka. Blodsockersvängningarna är helt utrotade och jag har kännt hungerkänslor för första gången på så långt tid som jag kan minnas. Jag är övertygad om att kosten har del i detta, men är också medveten om att framgång föder framgång. När jag mår bättre så blir humöret bättre och den goda spiralen är startad. Jag hoppas och tror att det bara kommer bli bättre o bättre, och blir det så kommer jag vara en ny männsika om ett år.

/Jonas "Aka" Alfahannen