Hej.

Är 54 år, gift och har tre barn men alla har flyttat hemifrån.

Jag drabbades hösten 2003 av en stressrelaterad sjukdom och valde att säga upp mig och byta karriär. Jag studerade till textilslöjdslärare i Linköping och var klar våren 2010.

Jag har bantat i många år med diverse olika metoder men utan framgång. Nu vill jag verkligen få bort de 20 kilo som sjukdomen adderade till de redan många jag hade förut.

Så ramlade jag över Robert Atkins bok om low carb diet och provade på detta. Det var det första som någonsin fungerat för mig och jag gick raskt ner 8 kg och så några till innan jag ramlade av och började hetsäta kolhydrater. Det tog ett bra tag innan jag insåg att jag är extremt kolhydratkänslig och att jag är socker beroende, men när jag väl insett det så började jag förstå hur allt hänger ihop.

Atkins fungerade bara tillfälligt, eftersom jag var så kolhydratkänslig och behövde ligga under 20 gram kolydrater/dag för att få till stånd någon viktminskning. Därför ramlade jag hela tiden av och började istället att hetsäta varje gång. Vilket krävde en ansenlig kraft och energi att ta sig ur. Snacka om periodare! Alhoholister har det lätt, det har ju inte skiten runt omkring sig ständigt och jämt och hånflinar en i ansiktet när man intalat sig själv att nu får det vara nog. Jag har funderat på att sätta svartgul varningstejp på skåpen samt en Dödskalle märkt giftigt!

Det var då jag fick jag tag på Sten Sture Skaldemans böcker och då gick det upp ett ljus, för vad hände med högre fettandel, jo suget och begäret försvann. Kannon! Men min kropp har inte fattat att den kan börja bränna fett ännu trots att jag, med många avtramp efter vägen, har hållit på sedan juni 2008. Jag inser att det är avtrampens fel och att jag blir ännu känsligare för kolhydrater, men för varje gång jag har fallit tar det så lång tid att komma tillbaka och frestelserna är så många.

2010-06-01 har jag fortfarande inte gått ner utan står och stampar runt 83kg, i alla fall 15-20 kg för mycket. Kanske måste man acceptera att kroppen inte är ung längre men snälla 10 kg kan jag väl få gå ner!! Jag skulle må så mycket bättre då. Men stress är ju en stor bromskloss och stress har jag mycket i kroppen nu, klara universitetet, fixa jobb så jag har en inkomst, hur kommer framtiden att se ut. Ja frågorna och stressmomenten är många och stora just nu. Håll tummarna för mig.

2012-01-02 Nu har jag hållit strikt Lchf i 19 veckor med undantag för jul och nyårsfirande och gått ner 13 kg och tagit 13 cm i midja och kläderna sitter klart lösare. Jag har jobb, visserligen ett vikariat på ett år, och trivs med livet just nu. Kanske är det därför det plötsligt började fungera. De senaste kilona har varit lite tröga men kanske börjar jag närma mig min idealvikt. Min önskan är att gå ner till 65kg, men kan nöja mig med 70 om de sitter på rätt ställe och inte på magen.

Kram alla vänner!