Hej!

Jag heter Jessica och har precis skaffat min första Ragdoll, Sessan.

Anledningen till att jag skaffade katt just nu är att min 3åring är helt galen i katter. Han har fullt med mjukiskatter som han alltid släpar på. Detta var ju alltså ett perfekt tillfälle för mig att övertala gubben om en katt när vi nu varit djurlösa i några år sedan min älskade, älskade hund gick bort.

Jag började kolla lite på katter och hittade såklart Ragdollen och blev förtjust, men då, för några månader sen så fanns inte en innekatt ens i min fantasi och det läste jag ju att Ragdollen var. Men nu hade jag ju ändå sett en Ragdoll på bild och jag kunde bara inte glömma hur otroligt söt den var och därför började jag så smått kika lite efter en sån skönhet.

I ärlighetens namn så var det ju just utseendet som jag var ute efter så jag kollade även på blandras katter som ju har ett helt annat pris, men till slut blev det då ändå en äkta Ragdoll med stamtavla.

Prinsessan var ca 8 månader när vi fick hem henne och att jag inte skaffade en kattunge var väl lite planerat samtidigt som jag ibland undrar om jag gjorde fel. Jag tänkte som så här, att en större katt är lite mer tålig OM det mot förmodan skulle hända att någon av mina två pojkar skulle råka göra något, vad som helst.

Jag vill verkligen betona att vi har regler runt allt som handlar om katten och grabbarna vet vad de får och inte får göra, men man vet ju aldrig vad två vilda killar råkar kasta i närheten av katten eller om de skulle glömma att kolla var de sätter sig eller springer, eller om de  glömmer stänga toalocket...... Ja, ni vet kanske vad jag menar.

Ibland tänker jag ändå att man skulle haft henne sen hon var liten så hon hade vant sig vid oss från början. Hon har varit mycket, mycket blyg och har helst legat under soffan och bara kommit fram när jag har varit själv, men hon blir bättre och bättre nu och de senaste dagarna har hon till och med lagt sig i soffan när pojkarna har suttit där själva utan mig, men om vi får besök så lämnar hon absolut inte sin plats under soffan och då tycker jag så synd om henne så jag nästan får be besökarna gå hem så min katt vågar gå och kissa

Ljuvligt söt är hon ialla fall våran lilla prinsesa. Ja, just det ja. Det här med innekatt med. Jag har ju såklart helt vänt om. Det är ju jättebekvämt att ha en innekatt. Man vet var den är och risken för mask och andra hemskheter måste ju bli betydligt mindre. Bara hon blir lite mer van vid oss så ska vi försöka med den fina selen vi har köpt och så ska hon ändå få komma ut lite. Gubben ska få näta in en av våra altaner också (men det vet han inte än). Nej, en innekatt ska det så klart vara!!