Hej, jag är en hund- (djur) "tokig" kvinna som för tillfället har 5 hundar, 4 kattor, 1 undulat. Som alla förstår så cirkulerar en stor del av mitt liv kring djuren. Hundarna som jag har nu är:

Mattis, en blandrashund i storlek som en jämte och han har damp. Det är faktiskt sant, hundar kan ha det. Han är helt underbar och charmig i sin levnadsglädje, men tyvärr gör hans damp att han är svår att tygla när vi är bland människor och trafik. Jag har fått veta att en anledning till att han är så svår att handskas med när han är "uppskruvad" är att hundar med damp inte lär sig av misstagen.

Daisy, en blandrastiki stövarstorlek, som jag bara har haft i drygt ett år. När hon kom till oss så hade hon stått i löplina hela sitt liv med stryphalsband. Vi kallar henne för kängurun för hon studsar fram. Första tiden var ganska krävande för hon hade ju ingen större koppelvana och dessutom så vaktade hon både mat och vattenskål.

Osita, en blandrastik från Spanien. Om man tänker sig att Disney skulle göra en film om en spansk rävdrottning så skulle hon passa precis. Hon är en levnadsglad tjej som charmar alla som kommer i närheten. Hon är den enda av hundarna som är kastrerad.

Mini, en dvärgpudel, fast hennes storlek skulle kunna passa in på en toy. När vi fick hit henne så hade hon varit vanvårdad så det blev veterinären direkt för att sanera tänderna och öronen. Vi fick också raka henne för hon hade stora tovor och hudproblem och hennes klor var alldeles för långa. De är fortfarande långa men vi arbetar på att få pulpan att krypa tillbaka.

Wilma, en bishon frise. En gammal dam som vi egentligen bara är fodervärd åt. Hon trivdes inte riktigt där hon bodde sedan barnen flyttat hemifrån och hon fick vara ensam på dagarna. Det resulterade i att hon ständigt skällde och kliade sig. Hon vill inte gärna vara alltför nära de andra hundarna och de respekterar för det mesta att hon vill vara ifred.