Jag sitter här och tänker att...NU SKA DET HÄNDA!!!!  Nu ska jag äntligen ta tag i alla bilringar, alla valkar och skavanker som har kommit och bosatt sig överallt på min kropp. Jag ser fram emot att få bara ¨slänga på mig¨ lite kläder....och att det passar!?! Wow, vilken känsla...att inte behöva stå framför spegeln och se till att man är riktigt dold bakom kläderna så ingen kan se ens valkar på ryggen av BH banden, eller de stora bucklor man har på skinkorna... ja, så är det för mig i alla fall.

Jag har aldrig varit smal.  Jo, 1 gång i mitt liv så var jag smal.  Eller ja....det är vad jag tyckte i alla fall.  Jag är 184 cm lång, och jag vägde runt 75 kilo.  Många tycker nog att det är skit tjockt....men jag tyckte att jag såg ut some en stolpe. Inga former alls, och jag är en kvinna som tycker att kvinnor ska ha bröst och höfter.  Kanske inte lika stora höfter som jag har nu....men lite i alla fall.

Jag bodde då med en rumskamrat och vi två gick till gymmet efter jobbet varje dag. Och inte åt vi väldigt mycket då heller...kanske inte så konstigt att man blev smal.  Men jag sitter här nu och undrar hur det gick till.  Var jag inte hungrig då? Blev jag inte svag och darrig i kroppen när jag inte åt?  Nu så blir jag som ett Asp löv om händerna om jag inte äter regelbundet.

Jag är nu gift med en karl som har en brännings förmåga som en 9 åring...helt otroligt.  Han har aldrig varit bra på att äta mat. Han säger att han kan bara äta om han är hungrig?!?! VA? Jag fattar liksom inte det. Jag äter jämt! Jag är hungrig jämt! Och när han blir hungrig så kan han äta vad han vill.  Han kan åka till grillen och köpa sig en stor hamburgare med frittar och dricka och en stor glass efter...och han går ALDRIG upp i vikt.  Jag fattar liksom inte.  Jag behöver bara sitta i bilen bredivid honom så känner jag hur jag får en till dubbelhaka....fattar inte.

Jag fick reda på att jag har PCOS, och att det är därför som jag inte har blivit med barn.  Så vi har provat IUI och IVF nu i 1.5 år, men det har inte tagit. Och som jag sa förut, så äter jag jämt, och speciellt när saker och ting känns tungt.  Och att gå igenom IVF är en ganske tung grej, mentalt liksom, det var det för mig i alla fall.  Så jag åt massor under den här tiden och gick upp 17 kilo!  Japp....17 härliga, kramgoa och vackra kilo!!!  Vi tog en brejk på 6 månader ch jag LOVADE alla runt mig att jag skulle gå ner i vikt tills vi provade igen, men jag har bara klarat att gå ner 7 kilo.  Visst, det är 7 kilo, och det är jätte bra.....men jag hade hoppats att jag skulle kunna gå ner mer.

Så nu har jag hittat den här saiten och jag har läst en massa och hoppas att jag kan gå ner i vikt och må bättre med LCHF dieten.  Av det som jag har läst så kommer jag att förbättra min PCOS med att inte äta socker och kolhydrater, och det vore ju underbart.  Mitt mål är att gå ner i vikt så pass att jag kan titta på mig själv och känna mig vacker.  Jag är nu 117 kilo och vill gå ner till 85 kilo.  Jag tror att det skulle sitta bra på mig. Så det är 32 kilo som jag vill ha av från min kropp.  Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan ge 100% till den här livsändringen.

Okay, det är lite granna av mig, hoppigt, jag vet, sorry...men det är svårt att skriva om sig själv så där.  Jag hoppas att jag oxå kan skriva updates med vikt som jag har tappat här framöver.  Hoppas Hoppas Hoppas