är en blivande fodervärd till en mexikansk nakenhund, om allt går som det skall. Vi träffas imorgon, så gissa om nerverna sitter utanför kroppen just nu. Man kan lugnt säga att jag fallit för den här rasen. Jag är annars en brukshunds människa, dvs. född och uppvuxen med schäfer, rottweiler och labrador, och har tillbringat åtskilliga timmar på Brukshundklubben.

 Min första egna hund skaffade jag mig i 20 årsåldern, en labbe, som var mitt allt nästefter mina barn. Hon gav så mycket av sig själv, tyvärr gick hon bort i cancer, i en alltför tidig ålder, vilket tog väldigt hårt på familjen.

 Därefter har jag haft en dvärgpudel, och nu satsar jag på en mexar, mellanstorlek som bllir mellan 35-45 cm mankhöjd.

Jag är funktionshindrad, siter i rullstol/permobil, men anser att hinder är något man skapar för sig själv. Jag har en delvis förlamning, som gör det möjligt för mig att hålla kopplet själv, ta hand om avtorkning om tassar, besöka veterinär, lyfta upp min hund i knäet osv. Det jag inte klarar får min frlängda arm utföra åt mig, dvs min personliga assistent som finns hos mig i princip dygnet runt.

Jag har hjälpt andra funktionshindrade med sina hundar, och funderar på att ta kurser i ledarskap bl  a lydnadskurser för funktionshindrade. Kanske inte heter ledarskap, men ni förstår kanske vad jag vill ha sagt?!

Tror det behövs lite mer kurser för just funktionshundägare, och ingenting är omöjligt sägs det ju, och det är även mitt motto!