... och en kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk och den som älskar skall förlåta, men i min värld finns inga färdiga ordstäv eller regler, inga klichéer eller nysskapande idéer. Jag är gud inne hos mig och jag vilar inte på sjunde dagen, jag driver pålar genom tomma hjärtan och bäddar med nya segel.

Vad letar jag efter egentligen? En sushibit med små fenor från en clownfisk där det står "Sluta leta efter Nemo, sluta leta för fan!"?
Jag vill hitta meningen, vill lära känna den, starta en givande relation och författa sanningar utan förutfattade meningar. Jag vill kunna lägga alla mina ägg i en korg och veta att det kommer att vara värt en satsning. Som tigern är rädd för att bli långrandig eller leopardens rädsla för befläckelse är jag rädd att tappa ansiktet. Vill inte vara en blodsugare utan spegelbild. Jag vill inte heller tappa fotfästet. Jag är stolt över mina fötter och den väg de vandrat. Visst har jag bytt skor eller gått fel ibland, men det är jag som gått vart steg.

Skyller mina brister på minnen som spökar, mina fel på betraktarens ögon.