Jag är mamma till en kille" Tintin", 11 år som har asperger och adhd. Vi har gått igenom många turer och bedrövelser innan diagnosen kom, och nu med den förhoppningsvis rätt hjälp.

Jag har varit less på allt och alla som inte kan förstå Tintin, och kämpat i motström så ofta. Rätten tog ut sitt och jag har själv stupat flera gånger, med sjukskrivning, utmattning och allt vad det heter. Han är en urgo kille med empati för "dem som förtjänar det", och mycket social men kanske inte på samma villkor som "vanligt folk". Min viktigaste uppgift för tillfället är att hjälpa honom att inse sitt "handikapp". Och hur gör jag det?

Berättar mer under resans gång!