Hej!

Jag heter Robert Stjernström.

Jag har kört viktväktarna i olika omgångar. Dels inför bröllopet 2003 när jag gick ner femton kilo från närmare hundra pannor... Efter det bytte vi kost i hemmet och jag försökte förlika mig med sallader, lite fett, smalmat etc. Jag tyckte väl å ena sidan att det var uthärdligt, men kände mig inte helt nöjd. 'Rör inte min biff' blev 'tänk om jag fick röra en biff'.

Genom åren sedan dess har jag känt av en del besvär: dels sockertoppar/dalar efter att jag har ätit, ett sötsug där jag har känt mig som en narkoman. Jag tycker egentligen inte om sött godis, ändå har jag stått och skakat i affären när jag handlat lördagsgodis till barnen. Jag har även skakat varje dag när jag kommit hem från jobbet och försökt laga mat så snabbt som möjligt, innan jag själv rasar ihop, till två småbarn som står och skriker intill.

Det som gjorde att jag började fundera i andra banor var när jag körde mitt andra vv-race i höstas. Den här gången var det plågsamt. Det kändes verkligen som självsvält. Varje dag var en pina. Jag gick förvisso ner sju, åtta kilo på tio veckor. Men kilona pekade uppåt igen när jag slutade dieten.

När jag sen läste - och jag ska medge att jag inte har förstått tidigare, att kolhydrater är lika stor bov som socker (jag har länge sett socker som ett av vår tids största samhällsproblem) så bestämde jag mig för att försöka.

Något som hindrade mig till en början är att jag har gikt. Men även där försökte jag läsa på så mycket som möjligt. Dels vad läkare säger, vad traditionell läkekonst säger, vad forskare tror etc och min slutsats var - ingen jävel vet, egentligen. Det finns en tro att gikt har att göra med syror, dvs de syror som maten bryts ner i i de sista leden (inälvsmat, kött, svamp, öl etc men även vissa grönsaker, frukter).

Så - jag trotsade det och tänkte skitsamma. Jag testar lågkolhydrat och ser vad som händer. Bryter gikten ut allt för mycket får jag avbryta. Samtidigt, utifrån vad Dahlqvist etc sa så kunde den här kosten även hjälpa till viss del vid gikt.

Så en dag när hustrun hade varit och handlat ovanligt mycket viktväktarmat och kolhydrater talade jag om att vi skulle äta på ett nytt sätt.

Som tur var har jag en fru som är öppen för nya perspektiv

Det första jag märkte: jag är mätt, det har jag inte varit på många år, jag har kunna ätit fem kilo pasta eller mer vid varje måltid (ungefär) för att sedan få paltkoma med efterföljande ny hunger.

Det andra: sockersuget är borta. Jag har tidigare blivit förbannad på frun när hon köpt hem kakor eller annat - hon vet väl att hon har en narkoman i hemmet, jag söker upp allt, om det så är gömt längst ner i tvättkorgen. Tio eller femton års sockerbegär - borta! Bara det gjorde att jag kände mig religiös.

Vikt - jag har inte gått ner så mycket. Å andra sidan gick jag ner i höstas och tror att jag har en förhållandevis ok vikt.

Kroppssammansättning - min kropp känns fastare, antagligen eftersom kolhydraterna har bundit vatten.

Hjärtklappning - efter ett hårt träningspass fick jag hjärtklappning på natten. Antagligen för att kroppen skrek efter kolhydrater. Det lugnade ner sig när jag åt en banan - hädanefter käkar jag alltid en banan efter träning.

Munhygien - mycket bättre.

Gikten - jag fick ett anfall första helgen, men jag bet ihop och tänkte att det är antagligen kroppen som frigör en massa skit i kroppen. Sedan dess har jag inte känt något.

Det finns mycket som är intressant med den här kosten. Dels den uppmärksamhet och onda blod (!) som den kan väcka. Verkligen intressant att betrakta. För mig obegripligt. Men jag har sett den till och med hos nära vänner. Det är också intressant på så sätt att om teorierna om lågkolhydrat / högt fett är rätt, så är det så väldigt mycket i vår samtid som är fel. Verkligen fel.

Jag tänker framför allt på Gunde Svan och "Axa, axa!"

Kan det vara så...

Att Gunde hade fel...

Jag läste en artikel av triatleten Jonas Colting som menar att så är fallet, och även för resten av nuvarande skidlandslaget med flera.

http://www.kostdoktorn.se/jonas-colting-om-kolhydratsbluffen

Hur som helst.

Det känns uppfriskande dels med en kost som gör att jag mår bättre, dels en kost som inte lämnar någon i min omgivning oberörd.