Är en 54-årig kvinna från Finland som lidit av panikångest ända sedan barndomen. Som vuxen fick jag första gången diagnosen ställd. Har haft depressioner 3ggr i mitt liv, dessa har alltid kommit efter en jobbig tid i livet. Till depressionerna hör en enorm ångest. De senaste åren har jag varit frisk (11 år). Som medicinering har jag haft under de åren seroxat 20 mg, en halv xanor 0,25 mg. För ca en månad sedan fick jag overklighetskänsla och heta vågor av ångest i kroppen. Började gråta för minsta lilla sak. Nu är jag sjukskriven till 30.6. Har fått en depressionsmedicin (doxal 25 mg/6tabletter i dygnet) tar dessuton 1 och 1/2 xanor och den vanliga seroxaten. Går regelbundet hos psykolog och psykiater. Tillvaron känns hopplös, ser inte att det skulle gå framåt alls, känner att alla andra lever ett bra liv, det är bara jag som är utanför med mina rädslor. Mornarna är värst då känns ångesten enorm, det sticker i kroppen och allt känns hopplöst. Har fyra härliga barnbarn, en underbar man och många vänner. Skulle villa ha råd och hjälp, kan jag komma ur detta tillstånd och börja leva fullt ut igen?