bw-photo.se

Jag är just nu här på grund av slump. (började så).

Redan efter ett dygn har jag funderat lite mer om siten. Ja, varför inte?

Tala om och beskriv hur och var du fryser, så skall jag göra ett försök att förklara hur och var det värker. Frysa och värk är inte lika, konsekvenserna är inte lika men utbredningen och den abstrakta känslan kan påminna om varandra. FRYSA "finns inte" och VÄRK "finns inte" men det upplevs väldigt speciellt. Trots att de flesta har frusit någon gång, så är det svårt att förklara när man väl blivit varm igen, hur man känner, tänker och söker annat än frusenheten just när man fryser. (person med värk/värkfri person).

Värken finns överallt men ingen stans, den tar över, driver och tuktar dig tills du ger dig och det är aldrig så enkelt att det bara går att leta reda på ett element som när du fryser. Att frysa så att man skakar är 10 gånger lättare än att hantera värken, för när du börjar huttra av kyla, då söker du automatiskt ett sätt att slippa undan och inte allt för sällan finner man också ett, vilket man inte gör med värken. De flesta kan finna orsak till varför de inte går ut i badbyxor i 25 graders kyla men samma person kan ha svårt att förstå varför någon annan sitter inomhus med värk och försöker vila en solig sommardag.

Fibromyalgi är diagnos och orsak. 2010 är det ca 25 år totalt med värk som från början mest uppfattats "besvärlig då och då", möjlig att trotsa och genom att bita ihop låtsas som ingenting men för varje år som gått blivit allt starkare för att 2006 fullständigt ta över i princip hela livet. 2006-2008 blir en desperat kamp och en mängd olika sökningar efter vad jag nu skall göra - försörja mig med - framtid - hantering - etc.

2010 finns fortfarande inget svar på framtid men en diagnos sedan 2008. I princip aldrig värkfri och varje försök att ignorera värken blir en konsekvens av något slag. Jag avskyr situationen men måste trots det finna mig i vad som händer.

Den eller de som säger "du får försöka i alla fall" eller "men prova bara en gång" - "det går att avleda smärta" - och en mängd andra sätt att påstå möjligheten att övervinna, tar bara min tid i onödan, kostar energi och irriterar. Jag har försökt allt som står i min makt i 25 år, på alla för mig kända sätt och vinklingar, så det får vara mer konkret än "du kan väl försöka". Jag har "provat bara en gång" tusentals gånger och endast en dåre fortsätter med samma sak, med samma resultat i oändlighet.

Lösningen är inte att försöka bemästra eller rida över, för det går inte längre.

Likväl är jag optimist och lyssnar till en mängd olika idéer och det skulle aldrig hända att jag nonchalerar en eventuell möjlighet att hitta en enklare väg förbi värken och vad den för med sig.

Diskussioner är ett sätt att hålla tänkandet i form, sinnet stimulerat och kontakten öppen så länge huvudet fungerar. Det blir snabbt stopp och tvånget att sluta för stunden är ett faktum. Efter vila kommer jag oftast igång igen efter några timmar och fortsätter.

Underskatta aldrig sociala kontakter men mata dem för den delen inte heller med den enda energi och kraft du har kvar för att själv bli sittande i en hörna och inte kunna ta dig hem igen.

Jag nås och hittas lätt på webben - sök: baabwaf. Jag är vuxen och erfaren nog för att själv bedöma att min e-postadress kan stå öppet här på sidan. bmg_50@hotmail.com

Kommentarer jag lämnar och någon vill ha svar på blir ibland lättast att skicka via e-post.
Jag vet inte hur frekvent jag kommer att besöka den här siten ännu och jag vet inte heller hur automatiskt det blir att följa upp mina egna svar eller kommentarer, så om jag svarar för dåligt, använd min e-post.

//Henry