Hejsan!

Mitt namn är Anna och jag bor i Kalix, Norrbotten. Har haft burma i snart 30 år, ställt ut samt även fött upp några burmakullar med stamnamnet S*Djungelkottens. Jag har också varit aktiv i Burmaklubben.

För närvarande finns endast två burmor hemma hos mig. En äldre hona på 18 år och en busig burmaunge från Bonnea's.

Trots att jag är "burmaforever"-frälst föll jag för en annons med sköldpaddsmaskade siameskattungar. Två siamesflickor flyttade hem till mig och jag fick lära känna en facinerande kattras, både lik och totalt olik burman trots att de båda raserna är nära besläktade. Tyvärr utvecklade den ena flickan HCM efter några år och dog. Hennes syster behövde sällskap, en ensam siames är oftast en olycklig siames, så två siameser från SiMyKeth fick flytta hem till oss.

Hos mig finns även en utefödd (av förvildad mamma) svart/vit huskattpojke, en länge efterlängtad dröm om att få äga en "vanlig" katt efter många år med raskatter. Pelle heter han och avgudas av mina två yngsta siameser som han härskar över med oinskränkt makt.

Jag har förutom katter även två hundar. En labrador och en italiensk vinthund. Rasmus är den typiska labben. Stor, klumpig, älskar allt och alla, men framförallt mat i alla former. Trots detta lyckas han hålla sig smal som en sticka, troligen genom att aldrig vara stilla en sekund utomhus. Min italienare Seppe är en otroligt mjukt, snäll och gullig hund. Men samtidigt kan han vara riktigt skarp. Vakta huset och ge labben Rasmus en avhyvling när det behövs och det gör det ofta, enligt Seppe. Italiensk vinthund är en liten doldis som ras men egentligen den perfekta sällskapshunden och inte alls så bräcklig och ömklig som dess yttre ger sken av.