Jag är en återvändande LCHF:are som gillar att skratta, grubbla och diskutera tillsammans med nya som gamla vänner. Utöver det är mina favoritnöjen dans och musik som jag helst avnjuter på en bekvämt oproffsig och villkorslös nivå.

Berättelsen bakom mitt återfall till LCHF-kosten är säkert precis som du misstänker.

... Jag prövade på dieten för några år sedan och mådde som en kunglighet.

... Inspirationen tröt och jag lessnade på maten.

... Nu har jag insett att jag inte mår speciellt bra längre. Orkeslös och vresig. Dags att fimpa kolhydraterna igen.

Jag vill gärna tro att jag har något viktigt att säga om att gå ner i vikt. En gång i tiden vägde jag hela 120 kg. Idag är jag nere på 75 kg. Dock undviker jag att trycka på folk tips och tricks. Det finns experter på det området och ingen ska behöva lyssna på ännu en hobbydietist. Däremot hörde jag en gång i tiden en kort men klok tankeställare som har hjälp mig lite på vägen:

"Gå inte ner i vikt för att må bra, må bra för att gå ner i vikt".

Det kanske låter bakvänt men det har fungerat för mig. Att låta självkänslan, tröttheten och irritationen vara anledningen till att tappa vikt är otroligt svårt och tråkigt. Gör det du gillar, var den du vill vara, umgås med vänner och ät det du älskar (i lagom mängd) och viktresan kommer bli så mycket enklare.

Det är där LCHF kommer in i bilden, för min del. Den hjälper mig inte direkt att tappa vikt. Men jag mår så bra av den att jag knappt kan vänta på nästa träningspass på dansgolvet eller i joggingspåret. Men jag är, som sagt, ingen expert och kan inte rekomendera något framför något annat. Alla medel tåls att testas (utom självsvält förstås).

Må väl!